Behandling

Tidig lokaliserad infektion (EM eller lymfocytom)

Vuxna: Amoxicillin, normal behandlingstid är 14 dagar. Den kan förlängas till 21 dagar om symtom kvarstår ännu vid slutet av den andra veckan Dosering 3 ggr i dygnet ger en stabilare plasmakoncentration än två gånger. Doxycyklin: Samma behandlingsprinciper som för amoxicillin, dvs. 14-21 dagar.

Barn: Amoxicillin 14 dagar. Barn över 8 år: Doxycyklin 14 dagar. Som andrahandsalternativ har för barn rekommenderats azitromycin; även cefuroximacetil som treveckorskur har använts.

Disseminerade och senare former av borrelios

Behandlingstiden är vanligen 21 dagar, men den kan vid persisterande symtom förlängas upp till 28 dagar. Överlånga behandlingstider bör undvikas.

Vid neuroborrelios behandlas per os ifall högst 4-6 veckor har förflutit efter symtomdebuten, och fokalsymtom inte föreligger. Om symtomen har pågått länge eller om det finns fokala symtom ges ceftriaxon intravenöst 2 g x 1 i 21 dygn. Om man måste avbryta ceftriaxonmedicineringen fortsätts som ovan tiden ut med antibiotikum per os.

Multipla EM behandlas enligt samma principer

ACA och borrelia-artrit behandlas i allmänhet med amoxicillin eller doxycyklin per os.

Bedömning av behandlingsresultatet

Det krävs tålamod av både patient och läkare för att bedöma hur behandlingen har lyckats. Viktigaste kriterium är det kliniska tillståndet, och detta klarnar ofta inte förrän 2-3 månader efter avslutad behandling. 

IgM-bestämningar är till ingen nytta och skall inte göras.

Om IgG-halterna i serum sjunker till mindre än hälften av det högsta värdet tyder det på att behandlingen har lyckats bra, men detta kan dröja t.o.m. 6 månader, och förekommer bara hos 50% av fallen

Inflammationsmarkören CXCL13 i likvor är till nytta; vid lyckad behandling sjunker halten signifikant redan efter 2 veckor, också om pleocytosen fortsätter.

Ännu ett par månader efter antibiotikabehandlingens slut kan man med PCR-metodik upptäcka borrelia-DNA, men detta kan bero på kvarvarande spiroketfragment och innebär alltså inte i princip att infektionen fotsätter.

Utdragna symtom efter behandling

Om en patient med borreliainfektion har kvarstående besvär efter adekvat behandling, beror symtomen oftast inte på att själva borreliainfektionen fortsätter. I denna situation talas ofta om "Post-Lyme Disease", vilket är vilseledande eftersom det är fråga om symtom vid en tillfriskningsprocess och om vävnadsskador orsakade av den nu utläkta infektionen.

Ännu 3-6 månader efter en behandlad neuroborrelios kan patienten vara trött och det förekommer kognitiva funktionsstörningar och minskad stresstålighet. Detta beror inte på att infektionen fortsätter, och det finns ingen anledning att ge nya antibiotikakurer. .

Det är viktigt att man ger god symtomatisk behandling, bedriver väl planerad rehabilitering och stöder patienten i alla avseenden.

Efter en borrelia-artrit kan hos somliga patienter ledinflammationen fortsätta utan infektion, och situationen blir inte bättre ens 2 månader efter två adekvata antibiotikakurer. Patientens individuella egenskaper för reglering av inflammationsreaktioner, t.ex. genotypen HLA-DR4, har ofta väsentlig betydelse. I djurförsök har man konstaterat att borrelia-antigen, utan bakterier, kan bosätta sig i vävnader och åstadkomma inflammationsreaktioner.

Den s.k. kroniska aktiva borreliainfektionen förekommer så gott som aldrig efter regelrätt behandling.

Man får inte underskatta dessa symtom; de kan också bero t.ex. på permanent vävnadsskada – eller på annan sjukdom. Psykofysisk stress är också en möjlighet, men denna får absolut inte användas som svepskäl för att sluta undersökningarna i förtid.

Fästingstick utan symtom på Lyme-borrelios

Ingen antibiotikabehandling. Serokonversion utan symtom är inte ett tecken på sjukdom!