Borrelia

Lyme-borrelios är en bakterieinfektion som sprids av fästingar

Fästingen, Ixodes ricinus, är ett spindeldjur. Spridare (vektor) av sjukdomen är vuxna fästingarna eller de mer svårupptäckta nymferna; larverna innehåller sällan borreliabakterier.

Reservoarer för bakterien i naturen är däggdjur, fåglar och även kräldjur. Vilda djur blir inte sjuka av infektionen, men husdjur och boskap förmodas kunna bli sjuka, dock knappast hundar.

Sjukdomens vanligaste primärlesion kallas Erythema migrans (EM). Hörnsten för behandlingen är att känna igen EM och omedelbart sätta in antibiotikabehandling, varigenom senare symtom förebyggs. Laboratorieprov behövs inte i detta stadium,

20 – 50 % av obehandlade EM-patienter insjuknar i sjukdomens senare stadier. För antibiotikabehandling av sjukdomens alla stadier finns definierade behandlingsföreskrifter.

Det är synnerligen ovanligt att en adekvat behandlad LB-patient får en utdragen eller kronisk infektion. Även efter en utläkt infektion, I synnerhet om diagnos och behandling  försenas kan det dock förekomma symtom av andra orsaker än fortsatt infektion.

Infektionen

Lyme-borrelios (LB) orsakas av spiroketen Borrelia burgdorferi sensu lato, vars vanligaste undergrupper i Europa ärt B. afzelii, B. garinii och B. burgdorferi sensu stricto samt de senast karakteriserade B. bavariense och B. spielmanii. I USA orsakas nästan alla sjukdomsfall av B.b. sensu stricto.

Som vektor fungerar blodsugande fästingar. Endast en bråkdel av fästingarna är infekterade, och vid ett stick går infektionen över till männskan i bara en del av fallen. Statistiskt sett är alltså infektionsrisken vid ett enda fästingstick mycket liten, men det oerhört stora antalet fästingstuckna personer medflr att det absoluta antalet EM ändå blir högt i hyperendemiska områden, medan det i andra områden är mindre.

Överföring av smitta till människan sker långsamt, 12-72 timmar efter sticket. Smittrisken efter ett stick av en bakteriebärande fästing är låg, mindre än 2%, och största delen av de smittade får inga symtom alls.

Borreliainfektionen ger ingen immunitet, man kan alltså smittas flera gånger.

Förekomst

I Finland påträffas fästingar från söder räknat åtminstone till Jakobstad-Joensuu-latituden, ställvis också längre norrut. Mest förekommer de på Åland och i den sydvästra skärgården. Patienter ses i hela landet som en följd av turism och sjukdomens länga inkubationstid.

Den årliga incidensen för infektionens primärstadium är frpn nioll eller 20 till 1500 fall per 100 000 invånare. Lokalvariationen är alltså betydande.

På basen av laboratorieprov beräknas drygt 1 500 personer per år insjukna i sjukdomens senare stadier.

I den övriga världen har "Lyme-sjukan" (Lyme disease) rapporterats från Nordamerika, hela Europa och delar av Asien.